Nyhetsbrev 3/09: Politikers fagra löften och anleten

Redaktör: Barbro Nordling

För en tid sen deltog jag i en undersökning på internet, där man ville utvärdera vilken roll "skönhet" spelar i politiken. När jag läste Heidi Avellans I dag-kolumn i Hbl häromdagen påmindes jag om undersökning (Hbl 10.2.09). Avellan begrundar USAs nye president och hans yttre. Hon konstaterar att "val vinns på plånboksfrågor - men också på ett fagert yttre." Detta backas upp av ett forskarteam i undersökningen "The Looks of a Winner - Beauty, Gender and Electoral Success" (Niclas Berggren, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, 2006).

I själva enkäten fick man se en rad foton vilka man skulle bedöma, i avseendena kompetens, skönhet, intelligens, sympati (likability) och pålitlighet. Forskarna har särskilt fäst sig vid könsskillnader - hur kvinnor bedömer fotona vs hur män bedömer dem, och hur uppfattningarna om kvinnorna respektive männen på bilderna skiljer sig. Bilderna är på finländska politiker. Dels innehöll undersökningen en sorts "hypotetiskt val" där man skulle rösta på en av fyra kandidater (dvs av de bilder man just sett); dels har man jämfört resultaten från enkäten med faktiska röstningstal. (Finländare som deltog i undersökningen fick se bilder på svenska politiker för att resultaten inte skulle grumlas av att man kände igen personerna på bilderna. Dock ingår dessa resultat inte i den nämnda rapporten).

Rapporten hävdar alltså att skönhet kan ge en liten, men viktig, fördel i politiken - "allt annat lika, så vinner den 'vackrare'". Bland annat kom forskarna fram till att det finns stora könsskillnader i hur bilderna bedömdes. Att skillnaden för kvinnliga kandidater var så stor är anmärkningsvärt. I det hypotetiska valet ansåg 45 procent att den kandidat de valt också var den vackraste. När man jämförde karaktärsomdömena med huruvida kandidaterna faktiskt valts in (i riktiga val), bedömdes 63 procent av de invalda kvinnorna som "vackrare än medeltalet." Bland invalda män var motsvarande siffra 40 procent. Kvinnor är tydligen också, om man ser till det hypotetiska valet, mer benägna att rösta på kvinnor (mer precist, i 68,3 procent av fallen uppger kvinnorna att de skulle ha valt att rösta på en kvinna), medan mäns benägenhet att rösta på andra män är svagare. Skönhetsbegreppet i undersökningen är tekniskt: det består av en skala 1 till 5 (där 1 är det lägsta och 5 det högsta omdömet), annars låter undersökningen sig inte göras. Forskarna konstaterar också att respondenternas omdömen rätt långt stämmer överens med varandra, även om skillnader fanns mellan mäns och kvinnors skönhetsomdömen.

Nu är ju enkätsituationen lite märklig. Man ombeds göra en bedömning av fotografier, och sedan rösta på någon av kandidaterna. Man ska alltså uttryckligen "rösta" på basen av kandidaternas yttre och sina egna gissningar om kandidatens karaktär. I en faktisk valsituation kan man försöka bekräfta sina eventuella omdömen (låter en kandidat som "ser kompetent ut" lika kompetent när man hör personen tala?), och man känner till kandidaternas politiska tillhörighet. I webbundersökningen fanns bara bilden till hands. Vad forskarna försöker komma åt är antagligen mer eller mindre omedvetna tendenser, något som kan vara nog så viktigt att undersöka. Däremot får vi ju ingen uppfattning om hur folk resonerat när de gjort sina hypotetiska val (till exempel finner jag det märkligt att bara 60 procent tror sig ha röstat på den mest kompetenta kandidaten - röstar de övriga 40 procenten medvetet på någon de tror är mindre kompetent?). Nu var det väl inte heller avsikten med undersökningen, men det tål att funderas på. Och om det finns en likhet mellan röstningsbåset och webbröstningen (det vill säga, om deltagarna i undersökningen tyckte att det var naturligt att bedöma fotografier och "rösta" på okända ansikten), kan det säga något om hur politik uppfattas?

Rapporten finns att läsa i pdf-format på http://ftp.iza.org/dp2311.pdf.