måndag 1 juni 2009

Nyhetsbrev 10/09: Freakonomics, kriminalitet och statistik, igen.


Redaktör: Henrik Serup Christensen


Boken Freakonomics av ekonomen Steven D. Levitt och journalisten
Stephen J. Dubner är en populärvetenskaplig bestseller (på svenska:
Freakonomics: en vildsint ekonom förklarar det moderna livets gåtor,
Månpocket 2007). I boken visar Levitt hur ekonomiska teorier kan
förklara en rad konfunderande fenomen som till exempel varför
knarklangare bor med sina mammor och vad skollärare och sumobrottare
har gemensamt. Inte direkt frågor som kommer att ändra världen, men
boken är underhållande och Levitt lyckas ge enkla och plausibla svar
på frågorna, vilket kanske förklarar bokens popularitet.

En av de frågor som Levitt berör är vart alla kriminella i USA har
försvunnit. I början av 1990-talet upplevde USA, stick i stäv med
alla prognoser, en drastisk nedgång i kriminaliteten. Flera olika
förklaringar på detta har framförts, häribland både färre och flera
vapen, flera poliser på gatorna, de längre fängelsestraffen, och inte
minst nya polisstrategier, såsom den kända "broken windows"-teorin att
om också små brått bestraffas hårt ledar det till en reduktion i
allvarligare brott. Denna metod förknippas ofta med New York och
borgmästaren Rudy Giulianis stränga inställning till kriminalitet,
som ofta ges äran för nedgången i kriminalitet i New York på
1990-talet. Problemet är enligt Levitt och Dubner att en liknande
utveckling skedde i hela USA. Därmed kan broken windows-teorin inte
förklara den markanta minskningen i kriminalitet. På liknande sätt
avvisas andra potentiella förklaringar, som i bästa fall kan förklara
en del, men inte allt.

Levitt och Dubner förklarar istället den markanta nedgången med en
överraskande, men inte desto mindre plausibel förklaring: införandet
av den fria aborten på 1970-talet. Detta ledde till att en stor del
barn som inte var önskade och därför mer sannolikt skulle få en dålig
uppväxt och bli kriminella aldrig blev födda. Och det var denna effekt
som hade börjat slå igenom på 1990-talet och reducerat
brottsstatistiken.

Detta exempel och Freakonomics-boken överhuvudtaget demonstrerar hur
väsentligt det är att försöka identifiera underliggande orsaker
istället för enbart att fokusera på de skenbart självklara
förklaringarna. Det är denna logik som underbygger statistiska
analyser och Freaconomics. Boken är därmed ett mönsterexempel på
värdet i att använde statistiska analyser för att identifiera de
faktiska kausala mekanismer som underligger komplexa samhällsfenomen
som till exempel utvecklingen i brottsstatistiken.

Eller kanske inte! Författarnas påståenden har inte stått oemotsagda;
enligt kritikerna vilar resultaten på bristfälliga data och en
bristfällig användning av regressionsanalys. Det är också värt att
komma ihåg att det sällan går att utpeka en slutgiltig orsak, som är
den ända relevanta orsak till komplicerade samhällsfenomen. Istället
finns det vanligen olika förklaringar med olika förklaringskraft och
det kan till och med finnas komplicerade samspel mellan dessa
faktorer. Statistiska analyser kan sällan identifiera deterministiska
förklaringar, även om statistiker ofta jagar sådana.

Se närmare om Freakonomics: