Nyhetsbrev 16/09: Extern styrning - sämre vetenskap?

”Forskningens premisser har försämrats” slår Finlands akademi fast efter att en rapport om vetenskapens tillstånd och nivå i Finland publicerats.

Man kan konstatera att försämringen inte gäller alla områden och att Finland, relativt sett, värnar om vetenskapen. Till exempel så satsar Finland drygt 3 procent av BNP på forskning och utveckling (FoU), en satsning få europeiska länder kan matcha (trots att treprocentsgränsen ingår i Lissabonstrategin som ska göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomiska område).

FoU-satsningen har också lett till att Finland har fler forskare per capita än något annat land.

Men den sistnämnda statistiken – antalet forskare per capita, alltså – exemplifierar det som gäller för all statistik då det gäller vetenskap och forskning: Statistiken säger inget i sig, den behöver ältas för att bli begriplig.

Givet är, att ett högt antal forskare inte garanterar vettig forskning. Om något så ökar det endast risken för att arbetsmarknaden för forskare övermättas.

Rapporten som Finlands akademi publicerat understryker också det här, om än omedvetet. Att forskningens premisser försämrats står enligt akademin klart, då antalet referenser till finländsk forskning minskat.

Antalet referenser ska här mäta kvaliteten på den finländska forskningen. Så om antalet forskare ökar, samtidigt som antalet referenser minskar, måste väl det här betyda att kvaliteten på forskningen försämras drastiskt. Eller åtminstone att den finländska forskningen står stilla, medan andra länder rusar förbi.

Nu är ändå frågan om kvalitet (och den minst sagt besynnerliga metoden att mäta den) sekundär. Visserligen är jämförandet med andra länders forskning och framsteg i dag en del av forskningspolitiken och som en sådan realitet måste den beaktas, men de orosmoln som Finlands akademi ser är helt synliga utan nämnda jämförande. (Snarare är det väl så, att budskapet går bättre fram om det inleds med ett ”De är bättre än vi...”)

Akademin konstaterar nämligen att forskningen i Finland har en stark slagsida mot tillämpad forskning. Då den ekonomiska nyttan av forskningen är den enda nytta som den politiska debatten vill kännas vid, sker det här på bekostnad av grundforskningen.

Oroväckande är, att den tillämpade forskningen bereds ännu mera utrymme på universiteten i takt med att de externa finansiärernas roll ökar.

Åbo Akademis rektor Jorma Mattinen säger till Svenska Yle att Finlands akademi borde stå för en större del av kakan, på så sätt skulle grundforskningen stödas bättre. (Finlands akademi stod 2009 för 16 procent av forskningsfinansieringen, att jämföra till exempel med Tekes – utvecklingscentralen för teknologi och innovationer – som stod för 30 procent).

Mattinen instämmer i Finlands akademis farhågor, att grundforskningen blir lidande då externa finansiärer får alltför stor makt. Samtidigt tillbakavisar ÅA:s rektor påståendet att vetenskapens kvalitet blivit sämre.

Här kunde man fråga sig: Kännetecknas inte högklassig forskning – kvalitet med andra ord – av att den är obunden?

Rapporten Vetenskapens tillstånd och nivå i Finland (sammandrag på svenska): http://www.aka.fi/sv/A/Finlands-Akademi/Detta-ar-Akademin/Akademinytt2/Forskningens-premisser-har-forsamrats/